Sätter sina spår..
Matlusten står på noll helt och hållet...får kämpa mig igenom hela måltiden...känns som ett maratonlopp.
Det finns förklaringar till utebliven träning, men inget jag orkar dra upp. Efter helgen ska jag göra ett försök att ta mig till gymmet.

Mår jag inte bra så tränar jag inte. Enkelt. Eller?
Tappar vikt (läs rasar)men på helt fel sätt och helt fel anledning...JÄVLA SKIT! -1kg till på vågen vid en tidig uppställning 05:00 totalt -6 kg nu.

Får se vad denna helg ger nu...behöver detta, ska trycka i mig massor av mat iaf! :)

På återseende!

Rutiner....livsfarligt.

Varför går vi hela tiden och kliver i samma gamla vanliga rutiner? Trivas vi där? Eller är det bara så det SKA vara? Jag känner att jag måste helt klart få ut mer av livet, jag är trött på att man gör saker bara för att man MÅSTE... Jag vill inte, men jag måste...MÅSTE
Oförståeligt.

Varför ska jag anpassa mig efter någon annan om jag inte vill?
Varför ska jag se på andra,vad dom gör...och göra likadant?
Varför ska jag gå runt i en vardag jag inte trivs i?

Det svåraste i livet, är att vara ärlig mot sig själv.
Att ljuga för sig själv och tro att allt är bra. I själva verket bör nog vi stanna upp och fundera på vad fan vi håller på med! Hur mår vi? Vad gör vi?

Tankarna flyger hela tiden tillbaka till Gotland när jag stannar upp och tänker efter.
Jag gjorde ett val att flytta, jag vet att jag gjorde det valet rätt. Jag har växt som människa.
Men varför skall jag vara ifrån dom jag älskar, bara för att jag MÅSTE vara i Vetlanda?
Måste jag bo här resten av livet? Det vill jag inte...jag ser mig själv bo på Gotland i framtiden.
Jag vill ha min vän och familj nära. Jag fylls av längtan varje gång jag pratar med någon av dom...jag vill bara kunna åka och hälsa på en kväll, några timmar bara för att.

Om man vill göra något, ska man då låta någon hindra en?