4 dagar kvar sen åker jag hem till ön, jag längtar.
Jag saknar just själva ön, kanske inte så mycket folket där...förutom vissa självklart. Men bara att få kliva av båten och vara på Gotland igen är lika härligt varje gång.

Saknar gården...och just att få vara helt själv. Ingen som hör,ser eller bryr sig..är ganska skönt ibland. Ensamheten är ganska underskattad, men jag, jag uppskattar den mer än nått.
Det är en sak att vilja vara ensam, och att känna sig ensam. Just själva känslan är hemsk.

Jag har nog varit nere i botten och vänt ett par gånger, jag har varit frustrerad. Över vad vet jag egentligen inte, jag har inte vågat tänka efter varför jag mår som jag mår utan kör bara på som vanligt. Men mitt uppe i allt så vet jag att något fattas...men vad? Och hur ska man kunna förklara för någon när man själv inte vet? Det gör det bara ännu mer jobbigt.



När jag tränar mår jag bra och jag vet exakt vad jag vill få ut av träningen, där finns inga frågetecken..när jag kliver in på gymmet blir jag glad, och jag tänker inte så mycket...jag vet vad jag kan prestera, och jag gör det fan bra! Många kanske inte alls förstår och bara skrattar, men vissa förstår och hjälper en att bli ännu bättre.

Min absoluta förebild är Cecilia Benjaminsson.
Hon är en väldigt varmhjärtad person och vet vad hon vill...och mitt mål är att få en lika vältränad kropp som henne...